I onsdags tränade jag och Fredrik i ett ridhus. I träningen med Ruffe kändes det som att vi åkt tillbaka till den status vi hade för några månader sedan och då jag kände både besvikelse och irritation valde jag att sätta in Ruffe i bilen. Senare samma kväll började Ruffe skaka och kräkas. Kroppstemperaturen uppmätte 40,9 och han blev inlagd på djursjukhuset. Diagnos: lunginflammation.

Nu är han tack och lov hemma igen och på bättringsvägen. Vikten av att ha sin träningsfilosofi klar för sig blir extra påtaglig. Tänk vilken fruktansvärd känsla att ha korrigerat/pressat/bråkat med en hund som trots hög feber kämpar på efter bästa förmåga. För mig är den inneboende irriationen illa nog.

Duktiga lille Ruffe!