Mimmi är speciell på många vis. En av hennes egenheter är att hon är maniskt intresserad av katter. Vår egen katt som nu ha bott här några månader är lika spännande varje dag för Mimmi och den får därför bo i källaren så länge Mimmi lever - för kattens skull, för Mimmis skull, för de andra hundarnas skull och för vår skull. (Orsaken att vi tog hand om den trots detta var att avlivning var det andra alternativet. Källaren är varm och inredd, katten trivs bra.) Och nej, det går inte över för Mimmis del. Det är ungefär som om vi skulle ha en flock får i vardagsrummet bland pojkarna.

Ett annat karakteristiskt drag för Mimmi är att hon är extremt bökig att klippa klorna på - och det hela har blivit värre sedan artrosen på tårna har tilltagit. Eftersom hon väger 13 kg så går det att lösa enkelt rent praktiskt, men vi tycker synd om henne att hon ska få sådan panik varje gång trots mycket träning.

Idag la vi dock ihop två och två. Kloklippningen och katt i samma rum - och Mimmi var tillräckligt distraherad för att inte bli rädd. Tassarna var alldeles stilla, som fastfrusna:-)

Mimmis nya hobby när man ska ut - springa ner i källartrappan, stoppa huvudet in i kattluckan och hoppas hinna se en skymt av Luna:-)