...till att äntligen ha klarat allmänlydnadspasset!:-) Skämt åsido, idag fyller min knäppa lilla gris 12 år och kanske, kanske att hon hade klarat den utmaningen under någon av de få dagar då åldern gör sig LITE påmind;-)

Pigg och glad fortfarande (bilderna är tagna under gårdagens förmiddagspromenad!)

Mimmi vill fortfarande vara med där det händer!

När Ruffe hittar en tennisboll nere vid ån är Mimmi inte sen att hänga på.

Det dröjer inte så länge innan hon - med kvinnlig list - lyckas få tag på bollen.

Och då håller sig de andra på behörigt avstånd...

...Mimmi kör vidare på sin linje tills pojkarna tjurar ihop.

Mimmi är alltså inte bara knäpp och energisk för att hon är en kelpie, utan hon är extremt knäpp och har nog mer energi än båda grabbarna tillsammans.

Jag har många gånger undrat hur Mimmi skulle bli när hon blev gammal - och hon blir nog aldrig en "gammal hund" i den bemärkelsen. Hon drar fortfarande i kopplet, hon jagar fortfarande skuggor och hon vill fortfarande lära sig nya saker varje dag. Mimmi är fortfarande Mimmi, helt enkelt.

Det enda som påminner om åldern är förslitningsskadan i ryggen som gör att vi undviker snabba starter, hopp och trånga bilburar. Men så länge vi gör det så uppvisar hon ingen hälta och inga andra tecken på smärta!

I sorgen efter att Skalmans liv blev så kort är det verkligen en tröst att jag fick tillbringa 14 år med min första hund, Kajsa och 12 + med Mimmi, hund nummer två.

Härliga Mimmi med sin härliga livslust!