Är just hemkommen från Mellerud, där jag och Camilla har haft en lydnadsdag med Trollhättans BK (smart idé för klubbläger - en dag med instruktörer och en dag där medlemmarna tränar vidare på egen hand!)

Vi har blivit väl omhändertagna och lärt känna både nya ekipage, samt tidigare bekantskaper från en "Inspirationhelg för instruktörer" som vi hade för drygt ett år sedan. Tror att det var första lägret Ruffe var med på - då var han bara en liten plutt! Ruffe och Camillas härliga briardkille Kaxe har varit med denna helgen också och de har haft lika kul som vanligt. Enda problemet för Ruffes del är att Kaxe blir större och större och STÖRRE. Ruffe har inget att sätta emot Kaxes kroppsvikt och smällandet med käftarna är tämligen lönlöst nu - Kaxe vänder rumpan mot Ruffe och slänger sig in i honom med full kraft:-)

Ruffe får en riktig björnkram!

...och Kaxe lyckas snart slänga ner Ruffe på rygg...

Inte ens "Monster-minen" hjälper. Kaxe är lika galen han!:-)

Vi anlände i fredags kväll, lagom till att en god tacobuffé. Deltagarna var både bruks- och lydnadsinriktade och dagens träning har ägnats både åt helhet och detaljer. Att hitta rätt träningsläge var ett tema som önskades av flera och jag har Ruffe att tacka för att det temat är högaktuellt i min hundtränarhjärna. Ännu en gång blir jag påmind om att de där sakerna man kämpar med - och ibland kan uppleva frustrerande - är just de sakerna som ger idéer, självförtroende och ödmjukhet inför att coacha andra.

Det finns verkligen en motsättning i tävlingslydnad - å ena sidan är det svårigheten i sporten som lockar (hade det varit plättlätt att nå de höga poängen så hade gissningsvis minst 75% av oss som satsar lagt ner det) och å andra sidan kan vi vara väldigt rädda för att det ska bli "fel". Zlatan gör inte mål i varje fotbollsmatch - vi hundtränare behöver inte heller högprestera och göra allt precis korrekt i vartenda steg även om vi satsar högt!

Vägen mot våra olika mål utgör ju den stora delen av den tid vi tillbringar med våra fyrfota vänner och det är DÄR, under alla de åtskilliga träningstimmarna, jag vill satsa på att ha riktigt, riktigt kul. Får vi dessutom möjlighet att sola oss i glansen av tävlingsframgång så är det i min värld en trevlig bonus. Visst kan poäng och meriter utgöra roliga "triggers" men det jag innerst inne tycker är riktigt viktigt  är att jag utövar min hobby på ett sådant sätt att den ger livskvalitet i ett lite större perspektiv.

Tack Trollhättans BK med Karin Ficher-Kristiansson i spetsen för att vi fick delta i ert läger - kom ihåg att njuta av och glädjas åt allt ni och era hundar är bra på - och det är verkligen en hel del!!

Under hemvägen lyxade vi till det med fint restaurangbesök (kanske lite för fint för två hundinstruktörer med okammade kalufser och Görel-inspirerad klädsel). Servitören påpekade att restaurangen hade stans bästa uteservering (nej, han tyckte inte att vi skulle flytta ut i kylan, utan vi var välkomna tillbaka snart igen) Bra, då visste vi det -  det var bara det att ingen av oss hade direkt koll på vilken stad vi befann oss i...:-)

En filt med apor funkar fint som "inkastare", i alla fall om man vill ha in mig och Camilla:-) Restaurangen hette A&O - det måste ju står för Apan & O... något?!

Man är ju inte smalare i sitt tänk än att man kan rasta på någon ANNAN brukshundklubb än den man kommer ifrån eller är på väg till:-)  Think outside the box! Här busar grabbarna loss på Lilla Edets BK. Och jodå, lite träning hanns också med!

Tyvärr har jag inga kursbilder - jag glömmer helt enkelt bort det när jag är inne i den delen. Vet dock att det var andra som var desto flitigare så troligtvis kommer det bilder på klubbens hemsida så småningom.

Tack Camilla för ännu ett par roliga arbetsdagar. Det är verkligen givande och inspirerande att jobba tillsammans med dig!!!