Att ens frisör är hundmänniska ger massa roligt hundsnack och också förståelse för hur man vill se ut. "Klipp mig som en briard" sa jag till min toppenfrisör Ingis - och vips var min kalufs precis som jag ville; avklippt, uttunnad och rufsig. (Till en mer alldaglig frisör hade man väl fått säga "troll" och det hade ju kunnat sluta hur som helst…)
Det enda negativa nu är att man inte kan rädda stressiga morgnar med en hästsvans. Stylar jag mig inte så ser jag ut som Björn Gustavsson. Sätter jag på mig glasögonen ser jag ut som Harry Potter...