Bakgrund 

Jag växte upp  i Göteborg och min hemmaklubb var då GMBK (Göteborg-Mölndals Brukshundklubb). 1999 flyttade jag, tillsammans med mina föräldrar till Halmstad. Fram till 2008 var jag medlem i SBK Halmstad där jag vid sidan om uppdrag relaterade till kursverksamhet och lydnadstävlingar också engagerade mig i klubbtidningen och "Halmstadlägret". Numera är Falkenbergs BK min hemmaklubb, vilket jag trivs väldigt bra med!

Jag har sedan barnsben alltid velat ha "något eget" och skulle jag dessutom kunna kombinera detta med mitt stora hundintresse, vore det perfekt. Jag minns ett tillfälle då jag kalkylerade tillsammans med min Farfar och Farmor om ett hunddagis skulle kunna gå runt. Då levde jag fortfarande i den goda illussionen att min lön skulle vara enda utposten, vilket gjorde Farfar lite skeptisk.

Hundintresset har alltid funnits där. Varifrån det kommer vet jag inte riktigt, men min första hundvän var en härlig strävhårig tax, Bamse, som bodde hos Mormor och Morfar där jag tillbringade många helger och lov. Efter många försök, förmodligen sedan jag lärde mig prata, hade jag vid 8 års ålder lyckats övertala mina föräldrar till en egen hund. Keeshondvalpen Kajsa blev en del av familjen och genom  henne väcktes intresset för kurser, träning och tävling. 

Genom Gunnel Johansson på brukshundklubben i Halmstad fick jag tillfälle att under min gymnasietid prova på instruktörsrollen. Jag upptäckte då hur bra jag trivdes med att planera och hålla kurser för hundägare. Samtidigt växte det även fram ett intresse för hundar som på olika sätt utgör resurser för människor. Detta ledde in mig på högskolestudier inom handikappvetenskap, där jag inriktade allt valbart innehåll på detta område.

Jag har alltid dragits som en magnet till hundar i min omgivning. Här träffar jag en ny vän under en semester i Grekland.

Ett butiksarbete som jag hade efter gymnasiet skapade intresse för studier inom arbetspsykologi och ekonomi. Ytterligare ett butiksarbete i en djurbutik stärkte min övertygelse om att "starta eget" skulle kunna vara min grej. Efter en kurs i entreprenörskap insåg jag att detta inte skulle vara någon omöjlighet och drömmen växte sig starkare.

Genom instruktörsrollen väcktes mitt intresse för att studera pedagogik. Mitt ideella engagemang i brukshundklubben skapade också en nyfikenhet för förändringsarbete, vilket gjorde att detta blev min inriktning i de uppsatser som så småningom ledde fram till en pedagogexamen. Erfarenheter från tävlingsbanan lockade mig att även läsa idrottspsykologi.

Vid det här läget hade jag hunnit studera det jag hade tänkt, men jag kände ändå att jag ville öka mina kunskaper inom det handikappvetenskapliga fältet. Ungefär samtidigt som jag påbörjade magisterprogrammet fick jag  möjlighet att vikariera i en Daglig verksamhet som skulle starta upp och driva ett hunddagis - en verksamhet initierad av min nära vän Camilla Svenäng. Det innebar en fantastisk möjlighet för mig att "prova på" det jag trodde att jag ville göra, samtidigt som jag fick bra praktisk erfarenhet av det jag studerade teoretiskt.

Mina erfarenheter från detta arbete övertygade mig ännu mer att förverkliga drömmen och våren 2008 startade jag min firma. När jag trodde att jag bara hade ett års halvtidsstudier kvar i magisterprogrammet - och att jag därigenom skulle ha mycket tid för mitt nytstartade företag - fick jag genom jobbet i Daglig verksamhet vetskap om en spännande kurs som skulle starta på högskolan i Malmö: "Djurs medverkan i vård och socialt arbete". Detta kändes verkligen som "pricken över i" i mitt utbildningspaket och studiemotivationen växte sig starkare än någonsin.

Jag beslöt mig för att hoppa på det tåget och fick nöja mig med att försöka hinna med företaget så gott det gick vid sidan om studierna, vilka under denna period bedrevs på heltid.  Det blev stundtals väldigt intensivt men jag är oerhört glad över att jag läste denna kurs som. Dels fick jag god input till min magisteruppsats som skrevs inom detta ämnesområde (se Projekt Pedadoggen). Samtidigt fick jag mängder med inspiration och idéer kring hur jag kan utveckla verksamheten inom företaget. Ytterligare ett viktigt inslag  var möjligheten att få lära känna likasinnade och att knyta kontakter med andra verksamheter. Sedan mitten av juni 2009 utgör firman mitt heltidsarbete.

Firman är med andra ord ett resultat av drömmar och framgångar, men även av besvikelser och bakslag som jag har stött på i livet. När jag ser tillbaka på den väg jag som har vandrat, fram hit där jag står nu, är det häftigt att se hur allt hänger ihop på ett eller annat vis. Jag är oerhört tacksam för alla er som på olika sätt har utgjort en del i detta pussel; Taxen Bamse, Farfar och Farmor, Gunnel, Camilla, arbetskamrater, lärare, goda vänner, kursdeltagare, instruktörer, förebilder, klubbkompisar och många, många fler.

Jag har förmånen att ha människor nära mig som har peppat mig att tro på min förmåga och göra det jag drömmer om, inte minst mina föräldrar och Fredrik. Mina allra största inspirationskällor är alla underbara hundar jag har träffat på genom livet. De egna hundarna har förstås en särskilt stor betydelse; Kajsa, Mimmi, I-or, Skalman och Rudolf - alla bidrar de på olika sätt till vad mitt företag är och kommer att bli.