Mimmi är en väldigt speciell liten hund på många vis. Dels har hon en väldigt egen liten personlighet som har gett oss ett oräkneligt antal skratt och även några gråa hår. Hon är nog en sån hund som man antingen älskar eller inte gillar alls. När jag träffade min man Fredrik och jag upptäckte att han faktiskt tyckte om Mimmi på riktigt, så var saken biff:-)
Mimmi ser óftast rätt rolig ut!
Mimmi är den hund som har gett mig blodad tand för brukset genom att vara en inspirerande och utmanande läromästare. Någon större talang för just spårning har hon kanske inte egentligen, jag tror snarare att söket är hennes rätta element. Ibörjan stod Mimmi på bakbenen i vinklarna för att vinda in i vilken riktning spåret kunde tänkas gå... Men genom Mimmis härliga arbetslust, envishet och nyfikenhet har vi tillsammans avancerat i spårskogen.
Genom Mimmi förverkligades även drömmen att delta på lydnads-SM. Jag trodde faktiskt aldrig att vi skulle nå ända dit, men "bäst när det gäller" lyckades vi fixa det tredje kvalresultatet på den sista kvaldagen för SM 2005. En jämn tävlingshund har hon aldrig varit, men det är väl det som har gjort våran härliga resa så spännande och underhållande. Vid något tillfälle skiljde det 100 p i elitlydnaden från en helg till en annan - ena gången kunde hon flippa ut totalt och hamna i ett galet kelpierace ute på planen, för att nästa gång utföra momenten med härlig intensitet och precision.
Samtidigt som Mimmi är en tuff liten tjej som inte bangar för någon arbetsuppgift, så har hon alltid varit väldigt känslig för min sinnesstämning. Genom detta har jag Mimmi att tacka för mitt stora intresse för tävlingspsykologi. När min nervositet blev för stor på tävling blev Mimmi väldigt låg och såg nästan ut som om hon blivit tvingad att utföra momenten med våld. Detta fick mig att arbeta med mina tävlingsnerver och att fundera mycket kring vilka aspekter som spelar roll för ett lyckat tävlingsresultat. Jag är idag oerhört tacksam för att Mimmi ledde in mig på denna bana, eftersom det tävlingspsykologiska fältet idag är ett av mina stora intresseområden.
Till Mimmis särskilda säregenheter kan nämnas att hon är väldigt intresserad av möss, sorkar och grodor. Hon har en viss förmåga att alltid vara "i vägen" rent fysiskt, vilket egentligen förstås handlar om hennes härliga nyfikenhet och vilja att vara "där det händer". Och händer det inget ser hon till att det gör det. Vintern 2005 stoppade hon tex ner mulen i ett grävlinggryt och kom upp med två tänder mindre i underkäken. Ett par andra tänder har hon slagit av på helgalna gripanden i tungapporten (min egen teori är att hon blev frustrerad över att den var för tung för att springa riktigt fort med...:-)
Mimmi vill ofta "mer". På lydnads-SM:et sprang hon tex fint in i rutan, men satte sedan av mot nästa plan där hon fick syn på en annan kon...:-) Några höga totalpoäng fick vi inte, men jag var väldigt stolt och glad över att hennes sviftande svans och härliga attityd. Hon trivdes på planen och i situationen - något jag jobbat hårt och längre för!
Här är Mimmis favoritplats för närvarande - soffkanten i vårt arbetsrum. Här står solen ofta på och genom fönstret har hon full koll över vad som händer ute på gården.
Trots att Mimmi börjar bli till åren, så är hon fortfarande väldigt valpig. Det händer alltid något där Mimmi är!
Tyvärr har Mimmi alltid haft svårt för närkontakt med andra hundar och har inga fungerande bitspärrar. Detta har dock blivit bättre och bättre genom mycket positiv förstärkning på alternativa beteenden. Exempelvis har hon lärt sig att pussa våra andra hundar på kommando - ett beteende hon själv kan växla till när hon är på väg att bli arg, vilket är väldigt häftigt att se. Betydligt roligare fakta om Mimmi är att hon kan spela piano!:-)
Det känns tråkigt att Mimmis tävlingskarriär fick ett så hastigt slut. Hennes träningsmässiga nivå på uppletande och brukslydnad har höjts betydligt sedan senaste certet, men tyvärr fick vi inte förutsättningar att visa upp detta på tävlingsbanan. Men - det viktigaste ur den aspekten är förstås vad vi klurade ut tillsammans på träning!
Nu lever Mimmi ett fartfyllt pensionärsliv - varje dag är fortfarande ett äventyr. Hon verkar må betydligt bättre i sin lilla kropp nu och aktiveras fortfarande med spår, tricks och lydnad - men med viss pensionärsanpassning i övningarna.
Mimmi är verkligen en inspirationskälla på många sätt, framför allt genom den levnadsglädje hon ständigt uppvisar och alla galenskaper hon ständigt hittar på!